Soon I will leave
Idag, måndag är det exakt sju dagar kvar tills jag flyttar. Förstår ni hur lite tid det egentligen är? En vecka springer ifrån en innan man hinner blinka och nu är det enbart en vecka kvar tills jag flyttar till andra sidan världen. Hallå tiden, WHERE did you go??? Med tanke på att jag är bortrest nu får det mig att glömma livet hemma i Sverige. Allting känns avlägset. Mina vänner, laget, allt som egentligen är extremt betydelsefullt känns ej äkta. Det känns som att vardagen här i Mallorca har blivit mitt nya liv. Med andra ord leva jävligt gött utan ansvar Bra på vissa sätt, mindre bra på andra. Bland annat är jag sjukt opepp på att styrka ihop en avskedsfest eftersom jag för det första avskyr att säga hej då och för det andra känns det fortfarande inte verkligt som sagt. Varför ska man utsätta sig för något sådant? Inte direkt så att jag gillar att uttrycka mina känslor offentligt förutom här på bloggen. Även om skrivandet egentligen är till för mig själv och ingen annan. Det kommer nog inte kännas verkligt förrän jag står där på Arlanda och säger farväl till mina föräldrar för sista gången på ett tag.
Många frågar mig hur det känns att flytta? Ett ärligt svar på denna fråga är att säga att det är en lättnad. Jag har längtat efter detta sedan jag slutade IESL och äntligen är det min tur att bosätta mig utomlands. Det tråkiga är att säga adjö till mitt liv jag har byggt upp på hemmaplan... Alla fina vänner, mitt lag, alla vanor och bekanta ansikten. Jag har ändå gjort mig till någon här. I Linköping är jag någon men i Melbourne är jag okänd. Kanske känner jag max 5 pers som är där nu. Detta innebär att jag tvingas skapa nya band och knyta ann till nya människor. Min comfortzon försvinner helt och alla känslor och band ställs på prov.
Men jag är redo. Nervös som fasen men redo. Att flytta utomlands har alltid varit min dröm och nu med enbart en vecka kvar börjar resfebern