On my way
Allt jag känner just nu är ett illamående. Jag har svettas som en gris de senaste 45 minutrarna så att sitta stilla på en stol och dricka vatten känns mer än underbart. Jag är inte ledsen. Jag känner snarare mig tom och att jag har viss problematik med att förstå vart jag ska. Det känns inte verkligt att det redan är den 20 juli, snart 14:30 då mitt flyg lyfter. Jag har längtat efter denna dag så pass länge och just därför känns det hela overkligt.
Det ska bli så himla kul att få umgås med mina söta kusiner och få spendera tid med min faster. Jag är övertygad om att detta kommer bli fantastisk bra och nu längtar jag mest till att komma fram. Även om det är svinkallt gör det mig ingenting, för nu börjar äventyret på allvar