in a relationship- BIG NONO
Efter gårdagens lilla incident med den jobbiga snubben på krogen inser jag hur lättad jag är över att mitt civilstatus=singel. Jag trivs med att vara singel av många anledningar. Bland annat ger det mig tid att hinna med allt jag vill göra. Jag behöver inte känna mig tvingad att prata med någon om jag inte vill. Jag behöver inte heller känna att jag måste hålla koll på vad någon gör eller inte gör. I mitt liv är det bara jag och det är prima. Det resulterar även i att jag inte alltid sitter med näsan i mobilen och är icke närvarande när man är med andra personer. Jag har nog aldrig varit så icke-benägen till att använda min mobil. Det enda som den används till är väl att ta bilder på sin höjd. Om kvällarna eller då och då kollar jag sociala medier men annars har mobilen knappt någon telefon. Det är jäkligt skönt att inte behöva känna ansvar över någon annan. Sedan 2011 om inte tidigare har jag alltid haft någon att vara med. Det har knappt gått en månad innan jag har hittat någon ny från mitt ex. Just nu känner jag att jag är inne i en period där jag enbart vill träffa skojiga personer och skapa härliga minnen. Jag pratade med Sandra och vi kom fram till att det absolut bästa vore om man kunde flytta sitt liv hit. Men sedan när jag tänkte efter lite så är jag inte så säker på det. Det är känslan för att vara ensam som skrämmer oss människor. Vi människor är flockdjur och rent biologiskt är vi skapta för att leva med någon annan, omgiven av kärlek och omsorg. När man är singel som jag är, utan att träffa någon speciell gör det att jag stundtals kan känna mig ensam. Men sedan talar jag om för mig själv att jag inte är ensam och också att det inte är något fel med att vara det. Vi alla människor har ett fritt val hur vi vill leva våra liv och just nu känner jag mig inte redo för en relation. Kanske har jag aldrig varit redo för det, just därför som det inte har fungerat som jag har velat.
Många menar på att jag kommer träffa någon under mina år här. Maybe, maybe not. Jag har inte stängt dörrarna. Det är bara det att jag inte letar efter någon. Händer det så händer det, annars får det kvitta. Jag har liksom inte funnit en person som intresserar mig på det där sättet som är viktigt. En svaghet som jag har är nämligen att jag har svårt att vara intresserad av en person om jag inte är intresserd över det kommunikativa. Eftersom jag är en pratkvarn är det viktigt för mig på vilket sätt personen pratar. Om personen i allmänhet är glad när hen pratar eller om tonfallet låter hårt. Jag kollar extra mycket på om personen utstrålar positiv energi och har ett stort leende på läpparna. Det är det mest väsentliga för mig, att hitta någon som gör mig glad, som jag gör glad och som är en duktig talare.