Veckans ämne

Tiden läker alla sår

Det här inlägget är kanske lite off att skriva men samtidigt är det någonting som jag har funderat på ett tag. Jag och Erik gjorde slut för ett år sen, nästan exakt. När vi gjorde slut så trodde jag aldrig att jag skulle bli kär igen eller känna mig trygg med en kille på samma sätt. Jag trodde att Erik var min Mr Big. Att han var min stora kärlek. Och ja, han var troligtvis min första stora kärlek men vi var enbart 16 år när vi träffades. Om jag tänker tillbaka på all livserfarenhet som jag har fått de senaste två åren så är det inte klokt. Jag är inte samma person som jag var när jag var 16 och det är inte han heller. Man brukar säga att vissa ibland växer ifrån varandra och nu i efterhand, sisådär ett år senare inser jag att det var exakt vad som hände med oss. Jag ville en sak med mitt liv och han en annan. Vi ville upptäcka saker på egen hand och det fungerar väl inte i ett förhållande. 

Jag har dock kommit att uppskatta min och Eriks relation. Och jag är glad att det var just med honom. Han är en bra kille. Det är han verkligen. Och han var en bra pojkvän. Han uppskattade mig. Han kysste nästan marken jag gick på och när vi väl var kära i varandra så var allt underbart. Vi var perfekta för varandra. Men åren slet på oss bättre. Saker händer och vi fann väl aldrig tillbaka till varandra, aldrig på riktigt. Jag lärde mig så extremt mycket av vår relation. Hur det verkligen är att vara nära en person. Han var verkligen en stor del av mitt liv. Han visste allt, kanske för mycket men det var så skönt att känna sig naken inför en annan individ. Att det inte fanns några hemligheter. Erik lärde mig att det var okej att dela med sig av sina livserfarenheter. Man skulle inte bygga upp en barriär mellan sig själv och sin omgivning. 

Idag så är ändå jag och Erik kompisar. Det trodde jag aldrig skulle inträffa för ett år sedan. Men jag är glad för att han fortfarande finns kvar i en bit av mitt liv. För två år tillsammans är mycket tid och allt vi har delat är värt att respektera! Jag tror att dessa år gjorde mig förnuftig och de lärde mig hur det är att vilja dela med sig av hela sitt liv till en annan människa. Och hur det känns att anförtro hela sitt välbefinnande till en annan männsiska. Erik är bra, han är en fin kille :-)