Last time
Ja. Hur skall man börja det hela. Svårt att formulera orden men jag ger det ett försök.
När jag började blogga för cirka 4 år sedan var det ett sätt för mig att fly ifrån verkligheten som för fyra år sedan inte var förträfflig. Jag bloggade mest för min egen stund och för att få ut allt som jag såg, kände och tyckte. Jag har nu kommit till en punkt i mitt liv där jag inte längre har ett behov av att uttrycka detta i ord utan jag har lärt mig att man inte alltid behöver prata om allting. Jag har vuxit, jag har blivit mer självständig och säker på vad jag kan, vad jag vill och vad jag ska göra. Det finns inte längre några frågetecken. Jag är säker på min sak vilket är en lättnad och också anledningen till att jag skriver detta inlägg.
Jag kommer sluta blogga för bloggandet får mig att tänka steget längre, ett steg som jag inte alltid är villig att ta. Jag har fått nog av att överanalysera allting, trött på att systematiskt behöva skriva av mig. Jag menar inte att man skall tränga bort allting utan snarare ventilera ut det med tiden. Mitt liv är perfekt. Jag har aldrig mått bättre. Jag är stark. Jag vet vad jag vill med mitt liv och för första gången på mycket länge så är jag inte längre stressad över tillvaron. Jag är tillfredsställd. Nöjd som fan och redo att ta världen med storm.
Från och med så kommer mina äventyr inte längre att skrivas men de kommer ske, tillsammans med mig om ni så önskar. Jag finns alltid inom räckhåll. Ett sms, ett telefonsamtal eller liknade. Det tar inte slut här. Det här är bara en början, en nystart för Swagborg tillsammans med hela svenska folket. Härifrån kan jag nå precis vad jag vill. Jag är här för att stanna. Jag är här för att leva och leva ska jag. Fuck it, jag är lyckligare nu. Tack för mig!! Vi lär ses och höras. Nu tar jag klivet. Ciao bellos. All min lycka och kärlek till er. Let the force be with u.
Om jag skulle börja blogga igen lär ni få reda på det, men ig, Facebook och sms får vara era medel hädanefter. Love u